I torsdags så for jag till skolan som vanligt. Dagen gick, den var som en vanlig torsdag.

När vi satt vid lunchen så började alla prata om religion från himmel till helvetet bland annat.

När vi precis ätit klart så fick jag ett samtal av min käre far. Jag fick gå undan för att få höra vad han sa på grund av att omgivningen var väldigt högljud.

Min fader sa att jag skulle ta en tidig buss hem för att jag skulle följa med till Ö-vik. Jag visste att han skulle till Ö-vik den dagen men förstod inte varför jag skulle följa med, men på grund av att det lät viktigt att jag skulle hem så jag sa inte emot utan gick till klassrummet och packade min väska.

Detta var ungefär vid 11.00-12.00 tiden och bussen skulle ungefär gå 12.30 så jag hade inte så mycket tid. Under tiden på väntan av bussen så fick jag många tankar om varför jag fått detta samtal, om varför jag skulle hem tidigare, så att jag skulle missa både svenskan och engelskan som skulle vara efter lunchen. Den starkaste känslan jag fick som det kunde vara ville jag verkligen inte känna.

När jag satt på bussen så somnade jag och det var skönt så jag inte skulle sitta och tänka och fundera om varför jag skulle hem tidigare.

När jag kom hem fick jag en stor kram av pappa. Kunde knappt inte hålla tårarna inne för jag var så rädd att det skulle handla om det jag var rädd för. Sen berättade han vad allt detta handlade om och jag föll ihop på golvet med tårar rinnandes nedför mina kinder.

Det han berättade var det jag var rädd för. Det var det jag var orolig för att det skulle hänt.

Tio i tio i torsdags morse så somnade Frans Johansson, min farfar in på Kiruna lasarett. 86 år gammal, överlevt olika cancer i olika slag dör av en magsjuka.

Den starkaste och modigaste människa jag någonsin träffat har vandrat vidare.

Det som mina skolkompisar pratade om, religion och det. Om det nu finns en himmel så finns det garanterat en människa där nu.

Den ärligaste, snällaste och finaste människan som jag träffat. Och jag känner mig stolt att kunna säga att han var min farfar.