En sådan dag.
Har ni haft en sådan där dag då allt bara har varit jobbigt? En sådan dag man inte alls är glad och bara vill bli lämnad ifred men ändå bara vill få en kram? Har ni haft en sådan där dag då ni känt er rastlösa och velat göra något vettigt med dagen men ändå bara velat ligga under täcket och låta dagen passera till en ny bättre dag? En sådan dag då man bara känner sig helt värdelös? Att man bara vill gråta men inte kan? Att man inte tycker man är värd dom människor omkring en fast man orkar inte med dom på samma gång? Att man bara vill bli lämnad ifed? Att man känner sig rejält ensam fast man har fullt med folk omkring sig? Har ni det? Det har i alla fall jag, idag har det varit en sådan dag.
Tankar.
Varför så blandade känslor?
Måste tänka positivt.
Men varför behöva må så här då?
Det är inte rättvist.
