Min största rädsla...
Sitter hemma hos pojkvännen min.
Försöker plugga, men det går inge bra..
Försöker tänka på annat, som ska göra mig glad.
Men vill inte glömma. Det är min största rädsla.
Att vakna en morgon och inte komma ihåg dig,
ditt ansikte och doft, ditt underbara leende
Saknaden av dig får mig att gråta av sorg.
Ditt skratt fick mig att gråta av lycka.
Du gav glädje till alla omkring dig
Kan inte tro att du ej är här nu.
Kan inte förstå att du lämnat oss.
Inatt grät jag.
Tänkte på att jag aldrig kommer få se dig igen.
Jag fick tröst,
somnade ändå med gråten i halsgropen.
Skriver det här med tårar i ögonen.
Saknar dig så!
Jag har skrivit väldigt mycket om min farfar och hur jag saknar honom.
Men tycker jag har rätt att göra det.
Om ni har nåt emot det så har ni inget här att göra.
För jag skriver inte för eran skull,
Jag skriver för min skull.
Känns bra att få ur mig mina tankar.
Nu ska jag kanske vara lite social med Joakim
och kanske leka lite med mini Jocke. (misstolka inte, hans katt har blivit mamma och en av kattungarna heter Jocke.)
kanske också blir att gå till affären och handla lite gott för vi ska se film ikväll.
Sovmorgon imorgon, friluftsdag sedan, ska köra lazerdome.
Kommentarer
Trackback
